Ridsporten är fantanstisk

Jag vet inte hur gammal man är när man går på lågstadiet men det gjorde iallafall jag när jag satt upp på en ponny för första gången. Kommer så väl ihåg att jag var rädd för att kratsa hovarna, särskillt bak haha. Blev som fast efter första "passet" och sen dess har alltid hästar och ponnys funnits i mitt liv. Jag red på ridskola en gång i veckan i rätt många år innan jag skaffade en medryttarhäst, som sen blev en annan medryttarhäst, och i sin tur en annan igen. Har med andra ord haft tur med att de vart snälla ponnys och att jag lärt mig mycket på de allihop. Tyvärr såldes några av de. Men som sagt, jag har lärt mig otroligt mycket på dessa busiga, starka, bockiga, lata och pigga hästar. Nu när de är flera år sedan jag satt upp för första gången på ridskolan på den lilla bruna ponnyn så har jag efter alla dessa år utvecklats så himla mycket. Jag har varit hopprädd och är fortfarande osäker ibland när hindren höjs upp över 110. Men jag har utvecklats i min ridning och det bästa som nånsin har hänt mig är mina hästar och mamma som ställer upp så mycket hon kan med att köra släp till tävling och träning osv. Även nu när jag kliver upp vid halv 5/halv 6 på morgonen för att göra iordning hästar för tävling, träning eller fixa stallet så känner jag hur mycket jag älskar denna sport, även om den tar väldigt mycket energi av en. Men det är så värt de. Gick och tänkte lite igår när jag skrittade fram en häst. Joel kom ut från banan med fjärde nollan och det är då man stannar upp och tänker till. Som man sliter för att få de resultaten man vill. Slitit men så lycklig man blir när allting lönar sig och man ser att alla gånger man ställt klockan tidigt lönar sig. Jag älskar denhär sporten, det är verkligen dethär jag lever för.