En känsla som aldrig kommer försvinna

Att förlora någon är tufft. Spelar ingen roll o det är ett djur eller en människa. Har man ett band/koppling till "den" som går bort så är det oftast väldigt jobbigt. 

Den 31 juli 2017 hände det man som hästägare aldrig vill uppleva. Min häst, som vart både skadad och haft mycket hälsoproblem togs bort. Och man kan tycka att "jaha, det är bara att köpa en ny att rida på". Men nej, denhär hästens reds inte men då vi fick mer tid för gos och mys stärktes vårat band väldigt mycket. I början var han inte alls så öppen mot mig som han var se sista halvåret. Vårat sista ridpass blev då vi uppnådde vårat mål som vi hade jobbat me ca 1 år. Jag kunde galoppera honom en kort bit kontrollerat. 

Vi lekte väldigt mycket med varandra. Nästan varje dag övade vi på allt från "snurra runt" till att han skulle komma vid inkallning och vi hann Tillochmed påbörja "buga". 

Han var en häst som ville göra allt för sin människa. En kropp som svek honom men ett hjärta som aldrig ville ge upp. Idag är det 1 år sen Goodlax’s Winner "Laxen" lämnade oss och slapp känna hur hans kropp varenda dag svek honom. Han galopperar vidare i Nangijala. Lejonhjärta💛

(null)

(null)