Vad hade ni valt?

Ps of Swedens pioneer träns för 1999kr 
 
 
eller..
 
Micklem Competition för 1499kr 
 
 
 
 
 
Själv hade jag nog valt micklemtränset då jag inte tycker att de passar med lack osv. Pstränset ser något klumpigare ut med de bredare remmarna och snabbknäppe. Dock är snabbknäppe snyggt på vissa träns (heh) men tycker inte att de passade in på denna "micklemkopia". Jag hade valt the real micklem! Jag menar, man kan ju köpa en vanlig nackpadd om man är sugen på lite mer "anatomiskt" nackstycke!
 
 
 
 

Ridsporten är fantanstisk

Jag vet inte hur gammal man är när man går på lågstadiet men det gjorde iallafall jag när jag satt upp på en ponny för första gången. Kommer så väl ihåg att jag var rädd för att kratsa hovarna, särskillt bak haha. Blev som fast efter första "passet" och sen dess har alltid hästar och ponnys funnits i mitt liv. Jag red på ridskola en gång i veckan i rätt många år innan jag skaffade en medryttarhäst, som sen blev en annan medryttarhäst, och i sin tur en annan igen. Har med andra ord haft tur med att de vart snälla ponnys och att jag lärt mig mycket på de allihop. Tyvärr såldes några av de. Men som sagt, jag har lärt mig otroligt mycket på dessa busiga, starka, bockiga, lata och pigga hästar. Nu när de är flera år sedan jag satt upp för första gången på ridskolan på den lilla bruna ponnyn så har jag efter alla dessa år utvecklats så himla mycket. Jag har varit hopprädd och är fortfarande osäker ibland när hindren höjs upp över 110. Men jag har utvecklats i min ridning och det bästa som nånsin har hänt mig är mina hästar och mamma som ställer upp så mycket hon kan med att köra släp till tävling och träning osv. Även nu när jag kliver upp vid halv 5/halv 6 på morgonen för att göra iordning hästar för tävling, träning eller fixa stallet så känner jag hur mycket jag älskar denna sport, även om den tar väldigt mycket energi av en. Men det är så värt de. Gick och tänkte lite igår när jag skrittade fram en häst. Joel kom ut från banan med fjärde nollan och det är då man stannar upp och tänker till. Som man sliter för att få de resultaten man vill. Slitit men så lycklig man blir när allting lönar sig och man ser att alla gånger man ställt klockan tidigt lönar sig. Jag älskar denhär sporten, det är verkligen dethär jag lever för. 

Lördag den 18 Mars - Kalmar hästsportklubb

Dagen började med en lugn men nervös morgon. Första start gick halv 2 vilket gjorde att jag (mamma och lillasyster) kunde knoppa innan vi åkte. Vi var i riktigt god tid så hann äta lunch på tävlingsplatsen innan framridningen. Väl urlastad och utrustad ponny fick jag gå in på framridningen och värma upp. En ponny som i början var spänd men som slappnade av något otroligt väldigt snabbt. En superfin ponny som gjorde mjuka övergångar, flyttade för skänkeln, gjorde fina halter och bra galoppfattningar. Allt satt inne på framridningen. Jag var koncentrerad och inte alls nervös längre. Hade en lugn ponny och kände mig lugn. 
 
Sen är det som att vända på handen. Billy är spänd som en fiolsträng när jag skrittar in i collecting ringen. Jag skrittar runt så att han får en chans att se allt innan van startsignal. Jag både travar och galopperar och jag själv är lugn men Billy är så spänd så allt blir hackigt, övergångarna är längre inte mjuka och han fokuserar bara på allt annat än mig och mina hjälper. 
 
Jag får startsignal och ska rida upp mot dommaren. Billy blir ännu mer spänd och är inte alls framme för skänkeln vilket gör att han saktar av och jag får tvinga fram honom ännu mer. Traven ser inte längre avslappnad och mjuk ut utan det ser snarare ut som att han töltar.Han skyggar för allt och alla och innan vi ens hinner börja med serpentinbågarna så blir det bråk på kortsidan och Billy försöker gå ut från banan. Jag ger honom en tillsägelse men skänkeln och ber honom gå frammåt och han fortsätter spänd som en fiolsträng och jag försöker så gott jag kan med serpentinbågarna. Efter det är det en övergång på diagonalen vilket han gör bra. Skritten är ok men galoppen förfälig. Han vågar inte gå fram för min skänkel utan är bara fokuserad på allt annat runt omkring som knappt är mycket att kolla på. Jag genomför programmet med 52% på en spänd häst som är helt okontaktbar.