2018

Är riktigt taggad på detta året. Det börjar bra med att Billys hovböld är borta. Har sett fram emot detta året så mycket. Har mycket mål att jobba mot vilket är riktigt kul! 

Först och främst, jag ska ta tag i bloggandet igen. Fått motivation igen och får hoppas att den inte försvinner än på länge. Tror dock inte jag har så stora planer på just bloggen. Är nöjd om det rullar in lite inlägg varje dag och jag har något att skriva om. 

Sen är ju ett annat mål att ta körkort vilket jag håller på med just nu. Har fyllt 18 och körkortet väntar precis bakom hörnet. Försöker så gott jag kan för att ha körkort så snart som möjligt! 

Har såklart även mål med Argus och min ridning. Vill främst starta och nolla en 110 hoppning innan året är slut vilket jag inte tror är alltför svårt, åtminstone inte för honom.
(null)

Vad hade ni valt?

Ps of Swedens pioneer träns för 1999kr 
 
 
eller..
 
Micklem Competition för 1499kr 
 
 
 
 
 
Själv hade jag nog valt micklemtränset då jag inte tycker att de passar med lack osv. Pstränset ser något klumpigare ut med de bredare remmarna och snabbknäppe. Dock är snabbknäppe snyggt på vissa träns (heh) men tycker inte att de passade in på denna "micklemkopia". Jag hade valt the real micklem! Jag menar, man kan ju köpa en vanlig nackpadd om man är sugen på lite mer "anatomiskt" nackstycke!
 
 
 
 

Ridsporten är fantanstisk

Jag vet inte hur gammal man är när man går på lågstadiet men det gjorde iallafall jag när jag satt upp på en ponny för första gången. Kommer så väl ihåg att jag var rädd för att kratsa hovarna, särskillt bak haha. Blev som fast efter första "passet" och sen dess har alltid hästar och ponnys funnits i mitt liv. Jag red på ridskola en gång i veckan i rätt många år innan jag skaffade en medryttarhäst, som sen blev en annan medryttarhäst, och i sin tur en annan igen. Har med andra ord haft tur med att de vart snälla ponnys och att jag lärt mig mycket på de allihop. Tyvärr såldes några av de. Men som sagt, jag har lärt mig otroligt mycket på dessa busiga, starka, bockiga, lata och pigga hästar. Nu när de är flera år sedan jag satt upp för första gången på ridskolan på den lilla bruna ponnyn så har jag efter alla dessa år utvecklats så himla mycket. Jag har varit hopprädd och är fortfarande osäker ibland när hindren höjs upp över 110. Men jag har utvecklats i min ridning och det bästa som nånsin har hänt mig är mina hästar och mamma som ställer upp så mycket hon kan med att köra släp till tävling och träning osv. Även nu när jag kliver upp vid halv 5/halv 6 på morgonen för att göra iordning hästar för tävling, träning eller fixa stallet så känner jag hur mycket jag älskar denna sport, även om den tar väldigt mycket energi av en. Men det är så värt de. Gick och tänkte lite igår när jag skrittade fram en häst. Joel kom ut från banan med fjärde nollan och det är då man stannar upp och tänker till. Som man sliter för att få de resultaten man vill. Slitit men så lycklig man blir när allting lönar sig och man ser att alla gånger man ställt klockan tidigt lönar sig. Jag älskar denhär sporten, det är verkligen dethär jag lever för.